Krakow med omnejd

Jag använde de lediga dagarna mellan jul och nyår till att göra en resa till Krakow, en plats jag bara sett flygplatsen av tidigare men hört skulle vara väl värd ett besök.  Min turfvän JKJE, var också med.

Krakows historiska centrum är klassat som  ett världsarv, och det var inte svårt att förstå varför. Vackra och intressanta byggnader.


Det finns fyra zoner i Krakow, så de var snabbt avklarade, men inte besöket i staden. Det blev ett besök i slottet Wawel och en tur i de underjordiska utgrävningarna under stora torget.


Kvällarna använde vi på olika sätt, efter gemensam middag på nån av de lokala restaurangerna där maten och ölen var god och billig så utforskade den yngre av oss  de lokala pubarna, men den äldre (undertecknad) vilade sig för kommande dagar. 


Dag 2 gjorde vi en dagsutflykt till Slovakien, till staden Bardejov, som klassats som världsarv eftersom det är en välbevarad medeltida stad. 

Efter en billig (3,5€ för soppa, fläskstek och en efterrättskaka), men välsmakande, lunch begav vi oss tillbaka mot Polen. På vägen tillbaka passade vi på att besöka ytterligare ett par världsarv, två av Polens magnifika träkyrkor. 

St. Michael Archangel's Church, Brunary

Saints Philip and James Church, Sękowa


Tredje dagen började med ett besök i Auschwitz, mycket lärorikt och intressant, men också mentalt jobbigt. Det man påminns om är fruktansvärt, speciellt när man inser att historien riskerar att upprepa sig i nutid. Det är viktigt att inte glömma det som hände. Ett besök här är ett absolut måste om man är i Krakow.

På vägen tillbaka till Krakow gjorde vi ett besök i Kalwaria Zebrzydowska, ett pilgrimscenter som klassats som ett världsarv. 


Sista dagen blev det ett besök i saltgruvan i Wieliczka, strax utanför Krakow. En lång (drygt två timmar) men intressant guidning där vi gick från ytan till 135 meter under jord. Som tur är slipper man gå upp igen, det finns en hiss som förde oss tillbaka till ytan. I gruvan finns statyer gjorda av gruvarbetarna, stora salar, ett kapell, underjordiska sjöar och mycket annat vackert.


Kvällsbild över Krakow.


Det blev endast 13 zoner på hela resan, varav sju världsarv, men alla är väl värda ett besök.

Avrundning på den skånska klassikern

Det var dags att ta den, för mig, sista zonen i en Skånsk klassiker. Jag blev tyvärr tvungen att hoppa över delsteget "Fysisk bedrift", som är att ta ett antal zoner runt Öresund på 72 timmar. 

Den första, Positioneringsexpertis, klarade jag i somras. Den andra, Skånsk ökunskap, blev klar en regnig lördag i början på oktober då jag besökte Ven och paddlade ut till Gråen utanför Landskrona. 

Även om det var regnigt och mer eller mindre stängt för säsongen, var det en upplevelse att besöka Ven. Det var intressant att få lära sig mer om Tycho Brahe på museet. 

Zonen som var kvar ligger i ett sälskyddsområde som bara är öppet för allmänheten mellan första november och sista januari. Prognosen för helgen såg bra ut, så jag och min goda turfkompis JKJE bestämde oss för att ta en tur till Skanör, där zonen ligger längst ut på Falsterborevet. Väl där, visade sig vädret från sin allra bästa sida, med solsken och inte alltför mycket vind. Beroende på vattenstånd och våghöjd ligger zonen olika långt ut i vattnet, så vi hade förberett oss på att bada. Väl där visade sig att lyckan stod oss bi och zonen kunde tas utan att behöva gå i vattnet. Tur var väl det, för det var inte bara turfare som hade lockats ut på näset denna vackra höstdag. Många sällskap som var där för att bl.a. titta på sälar.


Så här lycklig är en turfare när han tar en zon.


Så nu är det skånska äventyret över för mig för i år. Tack till Turf Skåne som anordnade klassikern och som utnämnde mig till hedersmedlem för 2018 som tack för att jag hjälpt till att hålla reda på deltagarna. Jag är mycket glad och stolt för att ha blivit utsedd till hedersmedlem.

Här kan ni se vilka som deltagit och vilka delmoment de klarat  av: https://turf.lundkvist.com/EskList.php 

Nu ser vi fram emot medaljerna, som delas ut på Turf Skånes årsmöte.

Finland Explorer - Finalen

Sitter på färjan från Vasa till Umeå och summerar alla intryck jag fått under den sista resan i Finland för att få medaljen Finland Explorer. Tänk att före påsken i år hade jag aldrig varit i Finland och nu har jag varit i alla regioner, med start på Åland, sen Åbo och Helsingfors för att nu avsluta med att ta norra vägen från Torneå till Vasa, via Uleåborg och Kuopio. 

Vägen hit började dagen efter 24-timmarseventet i Umeå, då jag begav mig norrut till Haparanda för att korsa gränsen till Finland.

Ett kort stopp i Kemi för att ta några zoner, sen vidare till Uleåborg för övernattning. Dagen avslutades med en kvällspromenad genom en vacker stad.

 

Nästa dag körde jag mot sydost genom ett regntungt landskap med mycket skog och bitvis långa sträckor utan bebyggelse. Passade ändå på att göra ett besök i Rokua nationalpark, den låg ju nästan på vägen.

Stannade också till vid ett par vackra kyrkor på vägen.

Väl framme i Kuopio åkte jag upp i Puijotornet, ett 75 meter högt utsiktstorn.

Även denna dagen avslutades med en kvällspromenad med zontagningar. Kuopio ligger väldigt vackert vid vattnet. Tyvärr var turfaren så inne i turfandet, så han glömde att ta bilder.

Sista dagen satte jag av västerut, mot Vasa, med en liten omväg via Petäjävesi gamla kyrka, ett världsarv. Väl värt omvägen.

 


En bit utanför Vasa ligger en världsarvszon, för Kvarkens skärgård. Självklart passade jag på att ta den, innan jag åkte in i Vasa. 

Väl där hade jag hade jag tid till en kort turfrunda innan det var dags att åka till färjan.

Finland Explorer är en av de roligaste medaljer jag tagit, mycket beroende på att jag gjorde Ålandsresan och resan till Helsingfors ihop med barnen, men också för att jag fått se så mycket på vägen. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att cykla, vare sig i Helsingfors eller dessa sista dagar på grund av min brutna arm, så det blev inte så många zoner tagna, men upplevelserna var inte mindre för det.

Jag kan varmt rekommendera Finland, inte bara för att ta medalj.

Ja, medaljen ja. Den fick jag.

Finland Explorer, ett steg till.

Jag har siktet inställt på att ta medaljen "Finland Explorer" och tog första steget för detta i påsk, då jag besökte Åland.

Nästa steg i planeringen var att Jag och barnen skulle besöka Helsingfors under vår semester och så blev det också. Vi startade på morgonen för att kunna köra lugnt, med lite omvägar, till Stockholm för att ta nattfärja till Åbo. Första turfstoppet blev Boxholm, för att få en ny kommun. Vi hade tänkt oss lunch där också, men utbudet var inget vidare, så vi körde vidare. En zon blev det i alla fall. 

 

Efter lunch blev nästa stopp Söderköping för ytterligare några zoner, men framför allt glass. 

 

Lång kö till glassen, så jag passade på att gå en promenad och ta några zoner, medan tjejerna höll plats i kön.

 

Söderköping är vackert.

Efter glassen på Smultronstället, så drog vi vidare. Vi stannade i Botkyrka för att tanka, som av en händelse var det en kommun jag inte besökt innan. När det dessutom låg två zoner inom rimligt avstånd från macken, så var jag ju "tvungen" att ta dem.

Sen var det bara att ta sig till färjan, för en lugn överfart till Åbo.

Tidigt nästa morgon var vi framme och efter frukost på båten bar det iväg mot Helsingfors. Dock inte utan att ha tagit zonen utanför terminalen. Första nya regionen avklarad. Två timmar senare var vi i Helsingfors centrum, redo för att utforska stan. Vi promenerade runt och jag tog de zoner vi passerade. Resans andra region var därmed avbockad. 

Vi såg mycket vackert, bland annat Domkyrkan och Tempelplatsens kyrka som ligger inbäddad i det omgivande berget.

Efter middagen tog jag en zon på väg till bilen och blev då upptäckt av Fillefilur, en av turfarna i Helsingfors. Han föreslog att vi skulle träffas och så blev. Det blev en kort pratstund med denna trevliga man som också tillhör Turf crew. Alltid lika roligt att träffa turfare när man är ute och reser, och extra kul med crew-medlemmar.

Nästa dag gjorde vi en dagstur till Tallin, som bara ligger några timmars båtfärd bort. Den gamla staden i Tallin var väldigt vacker och räknas som ett världsarv.

Resans tredje region var därmed avklarad.

Sista dagen i Helsingfors spenderade vi på Sveaborg, eller Suomenlinna, en sjöfästning strax utanför stan. Också ett världsarv. Mycket intressant.

På kvällen passade jag på att besöka Sibeliusmonumentet.

Sista dagen var hemresa med färja via Mariehamn, där jag lyckades ta en zon från båten. Vackert väder bidrog till att göra resan behaglig.


Nu har jag besökt tre av Finlands sju regioner. De andra kommer att besökas vid ett senare tillfälle.

Skåneklassikern delmoment 1 klart

I helgen åkte jag till Skåne igen, för att hälsa på min pappa. Jag passade självklart på att turfa lite. Målet var att utöka min samling zoner i utmaningen En Skånsk Klassiker så jag började med att besöka HellBridge, en hängbro i en vacker dalgång nära Tomarps Kungsgård.

 

 


Vägen fortsatte mot Magleröd och Skånes högsta punkt, 212,2 meter över havet. Inget utsikt och inget mer spännande än att det är den högsta punkten.


Därefter iväg till Skäralid för att besöka betydligt finare omgivningar i Söderåsens nationalpark. Efter en god lunch begav jag mig upp till Hjortsprånget, en smal klippa som skjuter ut över ravinen med Skäraån nedanför. Platsen har fått sitt namn av att man förr i tiden jagade hjort här och drev ut dem över klippkanten.

 

Sen en kort promenad nere i ravinen längs ån.


Sen var det dags att besöka Jällabjär, ett vulkanberg med mycket vacker skogsomgivning. Tyvärr var vädret inte med mig så bilderna gör inte platsen rättvisa.


Nu var det dags för att besöka Skånes mittpunkt, i Höör. 

Jag passade på att ta en liten cykeltur i Höör där jag hittade ett mysigt litet café på Höörs mölla.

 
Sen en kort avstickare till Rövarekulans naturreservat, där besöket blev onödigt kort pga av det ösregn som kom.


Detta avslutade turfen den första dagen och det var dags att bege mig till pappa för kvällsvard och ett efterlängtat besök.


Nästa dag gjorde jag en kortare dagsutflykt, där jag tog zoner i de sista obesökta kommunerna i Skåne, samt tog mig så långt söderut man kan komma i Sverige, Smygehuk. 


Sista dagen, hemresedagen, avslutades besöket med en utsökt lunch på Ringsjö Krog & Wärdshus. På vägen hem passade jag på att besöka den västligaste punkten i Skåne. Jag har vid en tidigare resa besökt den nordligaste, östligaste och lägsta punkten, så denna zonen skulle sätta punkt  :-P på jakten på positioneringszoner. Zonen ligger vackert belägen vid Kullens fyr. 


Inte långt därifrån ligger både Josefinelust och Nimis, Lars Vilks konstverk. Båda är väl värda ett besök.

 

Jag hade inga badkläder med så det blev mest tid i Nimis.

Det är ganska mödosam klättring både till Josefinelust och Nimis, så bekväma vandringsskor är att rekommendera.

Som avslutning på dagen och resan blev det ett besök i Hovs Hallar och Torekov.

 


Med detta så har jag klarat ett delmoment , det för utsökt positioneringsexpertis, i den Skånska klassikern. Jag har också klarat alla utom en zon i ett annat delmoment (äventyrsmedalj). Den som saknas är FalsterLive, vilken ligger på Måkläppen längst ut på Falsterbonäset. På Måkläppen råder besöksförbud 1:a februari till sista oktober, så inget besök där förrän i slutet på året.

Utöver dessa har jag två delmoment kvar som jag nog berättar om en annan gång.

Äldre inlägg